att skypa med Carro & Adrian

hej kompisar! idag är det den 8 januari och det är 1 vecka och 3 dagar tills vi flyttar till Umeå. Det är en hel jävla del att fixa med alltså. Fixa med skola, fixa med jobb, rensa hela lägenheten, packa, kasta, prata med hyresvärd, säga upp gymkort, bredband, elen, fixa med tjejen vars lägenheten vi ska ta över, ringa, mejla, fixa med släpkärra, ringa lite till, mejla mycket till, fixa med utflyttningsfest, träffa familj och vänner så mycket man kan, åka med flyttkartonger till lämpliga ställen, adressändra, fixa med pluggböcker och en hel del mer. sen ska man försöka sköta plugget och hinna jobba lite då och då mitt i allt också. Men det är rätt skönt och bra att ha mycket att göra hela tiden, för även om det ska bli väldigt kul att flytta och så, så är det rätt jobbigt också. Har liksom inte velat fundera än över hur det kommer gå att inte ha alla man bryr sig om några minuter bort. Men vi kommer tillbaks tids nog, det har jag redan bestämt. Om några år bor vi i Sala igen och tills dess kommer vi och hälsar på så ofta vi kan. Kan bli mycket skype, brev och telefonsamtal också.

fred

Julfirande

första året i livet jag firat jul två dagar i rad. först i färnbo med emils familj. lunch hos mormor och morfar mäki, julkalendern, kalkonmiddag, julklappsutdelning, sällskapsspel, lite bingolotto och övernattning. Julgröt i  färnbo dagen efter och fika hos Peter & Jenni innan vi åkte till det andra julfirandet på Stampers. Charlie Duck, fika, julolympiad (som carro och sebbe vann) julmiddag, julklappsutdelning och fika igen. Tänk att man aldrig tröttnar på att slita upp julklappar, inte jag iallafall. Först julen med Adrian också, supermegamysigt. Gud vad glad jag är över min fina familj och min fina extrafamilj. Bästa julen!

changes

Mitt uppe i julstress och planeringsstress. Julklapparna är nästan färdiga. Bara en endaste kvar. Men det är ju rätt mycket att stå i ändå eftersom att vi ska flytta till Umeå om typ 1 månad om allt går vägen. Det är verkligen en skräckblandad förtjusning jag känner inför detta. Kul att göra något nytt och Umeå är ju en väldigt fin stad, men jobbigt att lämna vänner & familj. Speciellt Adrian.

det var ju väldigt passande att jag typ slutade blogga samma år som min favoritkille i hela världen föddes. kan ha varit det största som hänt i mitt liv (mackans födsel var ju också ganska stor då, men jag reflekterade inte lika mycket över det när jag var 9 bast). Försöker "make up for it" nu då genom att bildbomba er med bilder på Adrian, den finaste i världen.