idag saknar jag människan
som förgyllde mina bakisdagar en gång i tiden.
mycket möe.

den vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvudet.
och det blod som jag trodde var stilla
det fick du att rinna.
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa
fick du att försvinna.