känns som att det enda jag gör är att jobba. det är värdelöst. slutade för 1 timme sen, börjar igen om 9. så jävla blä! kände mig så jävla ensam och övergiven när jag skulle sova inatt också. helt allena i den förbannat mörka lägenheten och hade precis kollat på skräckfilm i min ensamhet. upptäckte försent att det var en skräckfilm och då var jag redan fast i handlingen. har nog aldrig saknat en levande människa så mycket någonsin förr. kände för att gråta. men jag lever ju fortfarande som tur är. ska slå igång en rulle nu, en riktigt rolig en. hej!