jag är ensam hemma och kommer vara i ca 2 veckor till.
jag avskyr detta. jag är livrädd 24/7.
jag har alla lampor tända, och kollar bakom ryggen och under sängarna mest hela tiden.
i tisdags panik åkte jag till Erik klockan 21.00 för att jag är så jävla rädd för att sova ensam.
och inte är väl det speciellt konstigt egentligen när mina vänner och kamrater utnyttjar dessa tillfällen till max, bara för att de vet att jag är en sån ängslig människa.
förra året var Erik, Pärtan & Adde här och plingade på dörren sent på kvällen, och ringde i telefonen och flåsade. jag ringde till morsan (som var 75 mil bort) med gråten i halsen och trodde att min tid var kommen.
igår gjorde Frayan, AB & Moa ungefär samma sak.
jag tycker inte att det är snällt, mitt hjärta klarar inte av denna påfrestningen.
skönt att Erik kommer ikväll och håller mig sällskap.

förresten vaknade jag vid 4 inatt och kräktes på golvet.
det var mysigt.
inge jobb för mig idag med andra ord.