hemma i huset, känns som en evighet sedan.
cyklade hem från Emma imorse.
känndes dock som att jag cyklade hem från ett one night stand.
vaknade och åkte på en och samma gång typ. emma satt vid datorn, skrev hemtenta.
jag sa; vi hörs senare då.
och hon sa "aaa", utan att ta bort blicken från skärmen.
gårdagens kläder, inge frukost.
walk of shame liksom. rolig känsla, hehe.
har ganska bråttom egentligen, men jag tror jag går igång på att stressa så gör mest ingenting ett tag till. ska åka igen om ungefär 40 minuter och innan dess ska jag:
hitta kläder till kvällen (vilket kan ta en hel evighet, speciellt nu när jag inte städat rummet på över 1 månad.)
packa grejer jag behöver ha med mig (vilket också kan ta en evighet av samma anledning som ovan).
hitta minneskortet till kameran
& äta frukost.
tåget till Uppsala är det jag har bråttom till. ska ut på Birger Jarl och paja lite hjärnceller. om jag ska vara ärlig vet jag inte om jag fixar att vara nykter en hel helg i detta tillstånd. tror jag skulle bita av mig tårna i ren panik. den här veckan har gått trögt alltså. känns sämre än vanligt. människor gör mig illa rakt igenom hela hjärtat och jag kan inte göra ett skit åt det. oerhört frustrerande och jobbigt och tufft och svidigt. hålla sig sysselsatt är grejen.
nej, nog med dö tid här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar