det var långt innan honom, det var långt före allt. men jag kan inte komma på .. att jag saknade nåt då.

jag ville skjuta mig själv redan på tunnelbanan hem
för hur svag jag har varit
och hur fel jag haft
två öl senare var Skånegatan
ändå lite lockande
och framtidens ljus

jag fattar ingenting

ännu inte äldre tar jag flyget härifrån
och tänker att
jag blivit lite starkare
tänker att jag bara måste se mig om
och leva lite mer
du vet hur jag är

men sen i mörkret på hotellet i lappsjukans klimax
klickar jag fram bilder som
jag har i telefon
han och jag i taxi på väg från Gorkijparken
på ett sista försök
i Moskva

nu minns jag det som varmt
det där som frös i TV-soffan
dagarna vi inte orkade
prata med varann
jag tvivlar än en gång
och strör ut frågorna på bordet
nån säger nånting
nån annan nåt annat

jag kunde säga
att jag önskar han förstod
men det är ju inte det
jag vill nog bara ändra sanningen