adjö är ej föralltid, farväl är inte slut. i mina tankar finns du, där finns du alltid kvar.

idag tar jag farväl av min kära Z530i.
(närmare bestämt vid 4 för då åker jag till vässan och köper en ny)
han är inte det han en gång varit.
han har varit krasslig länge nu, han har ju hängt med ett tag.
döv tycks han ha blivit, eftersom jag lär skrika som ett jävla as för att göra mig hörd så fort någon ringer. inge konstigt med tanke på hur mycket jag misshandlat min lille vän.
han har b.la överlevt ett kasst från en balkong på 4 våningen när mitt humör inte var på topp, och det ska han ha tack för.

och han har ju trots allt dokumenterat många fina ögonblick.
och för att hedra hans minne bjuckar jag på några av de bilder (0,3 mp) han givit mig under åren: