tre månader. svårt att säga hur det känns för jag har verkligen ingen aning. när jag är ledsen är jag jätte ledsen och när jag är glad är jag jätte glad. de glada dagarna har blivit fler och de ledsna färre. men för det mesta är jag helt likgiltig. ryckapåaxlarna humör liksom. jag har blivit jävligt blödig. kan börja tjura på en millisekund. kan absolut inte lyssna på Winnerbäck under några omständigheter, knyter sig i bröstet. tveksamt om jag någonsin kommer kunna lyssa på Winnerbäck utan att tänka på detta igen. dåliga associationer, riktigt tråkigt. sen känner jag mest saknad. en enorm jävla saknad faktiskt. ofantligt mycket roliga och bra minnen som jag kommer le åt senare i livet. erik kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat. och jag vet att han bara är ett telefonsamtal bort om det krisar .. fint dä!

nu sitter jag och väntar på ett telefonsamtal som ska berätta om jag måste åka in till västerås eller ej. jag hoppas på ej. har annat jag måste göra idag. simma b.la.
och sen blir det förhoppningsvis mys med kamrater ikväll.